emmaostrell

Emma Ostrell

Förlossningsberättelse nr.2

3 Juni kl.20.15

Efter en lugn dag med solsken, firande av att lillebror tagit körkort, så drog ösregnet och åskoväder in.

Jag och Alex la oss i sängen för att natta Milo, sagt och gjort så somnar Milo, Alex somnar också ( som vanligt ), så reser jag mig upp från sängen för att väcka Alex, när jag känner hur det rinner till mellan benen, inget klick ljud, inget forsande vatten som med Milo, utan det rinner till som att man inte hann till toan vid akut kissnödighet.

Av ren panik tar jag handen för att se och lukta vad det va, när jag känner doften av blod.

In på toan och sätter mig när jag ser att toan fylls av svart/brunt fostervatten, jag bryter ihop totalt eftersom jag vet att det inte är normalt, skriker på Alex att vi måste ringa in NU och han måste ringa hit sina föräldrar för att ta Milo NU.

Ringer till förlossningen och förklarar att jag har GAMMALT blod i fostervattnet, och hon svarar att ja med lite rosa förgat fostervatten är helt normalt blabla.. och jag svarar JA det vet jag, men nu måste du lyssna DET ÄR BRUN / SVART I HELA TOAN, han är dessutom rörlig, alltså inte fixerad.. och det tystnar i luren…

Blir tillsagd att åka DIREKT in till förlossning, får endast gå ut till bilen och lägga mig, inte bära eller röra mig i onödan, annars kommer dom med ambulans.

Vi väntar in Milos farmor och farfar, Alex plockar ihop våra väskor som varit färdigpackade sen någon vecka tillbaka och åker sedan in, 4,5 mil liggandes i baksätet, utan bälte, allt för att lillebror inte skulle få navelsträngen runt halsen.

När vi kommer in till förlossningen kommer dom ut och hämtar mig med bår.

Vi kom in direkt till undersökningsrummet, där dom undersöker fostervattnet, ultraljud, ctg och vaginalt ultraljud.

Ingen vet vart det svarta/bruna i fostervattnet kom ifrån eftersom allt såg fint ut och inga tecken på blödningar eller att han bajsat i vattnet förutom att han inte var fixerad, utan låg utanför bäckenet.

Jag var inte öppen någonting och hade 2 cm kvar på tappen.

Så där stod vi alla som frågetecken..

Men en sak va säkert, vi skulle inte få åka hem utan bebis!

Vi får ett rum inne på förlossningen, blir ordinerad att fasta och vara sängliggandes, max gå upp på toa om jag behöver, värkarna börjar så smått gå igång.

Timmarna går, värkarna blir starkare och starkare, så pass att dom toppar ctg kurvan.

Jag grät och grät och bad om all möjlig smärtlindring, men det enda dom erbjöd va värmedyna och alvedon, just pga av att han inte ligger fixerad.

Jag blir undersökt varannan timme för att se om jag öppnat mig nått, men allt stod still, absolut ingenting hände.

Morgonen kom den 4/6-19 och ronden av läkarna skulle gå, jag blir undersökt, ingenting har fortfarande hänt, blir fortsatt att fasta och sängliggandes eftersom det finns prat om akut kjesarsnitt.

Men innan det skulle vi försöka få mig mogen med hjälp av cytotec shot varannan timme.

Sagt och gjort tar jag dessa shots varannan timme, värkarna blir intensivare, och jag får fortfarande ingen smärtlindring!

Det kommer sköterskor in för att göra en vanlig koll om det hänt något, ingenting har fortfarande hänt, trots första shoten cytotec, men däremot känner jag hur en stor klump rinner ur mig och sa ” det kommer nått ur mig”, och sköterskerna bara tittar ner och stelnar till, kommer aldrig glömma den blicken!

Det va alltså en riktigt stor klump av kaugolerat blod som kommit ut, antagligen det som orsakat färgen på foster vattnet, men fortfarande ingen som vet vart det kom ifrån.

Det kändes precis som att det var anledningen till varför han inte kunde fixera sig, att klumpen blockerade vägen ner för han.

Men allt eftersom börjar jag äntligen öppna mig, han börjar vandra neråt och det närmar sig mål, att höra bebis skriken från de andra rummen, gjorde att jag längtade så mycket tills denna förlossning var över, jag som längtat efter den, ville bara den skulle ta slut!

Efter 18 timmars värk arbete utan smärtlindring , 21 timmar på förlossningen och 25 timmar utan mat och dricka, släpper dom allt och ger mig äntligen nyponsoppa &  lustgas & fritt att röra mig, den lyckan, jag grät när dom sa orden att jag kunde få lustgas nu i slutskedet, fy fasiken vilken lättnad, som jag väntat och längtat, jag var helt slut!

19.37 den 4:e Juni kom lillebror till världen, den absolut tuffaste och ondaste förlossningen jag varit med om! Men mot alla odds skulle jag lätt kunna göra det igen, för känslan när man kämpat och får upp det lilla livet på bröstet, finns ingenting som slår!

Denna gång hade jag turen att slippa sy, då jag sprack absolut ingenting, trots denna förlossning gjorde så satans ont!

3072 g och 49 cm lång liten kille 🕊

Välkommen till världen vår Adrian Mason Emil Jeanson 🕊💙

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentera (0)

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats